Skrämmande?
Det var ytterst nära att jag och min man hade behövt hjälp att bli gravida. Med hänsyn av att behålla anonymiteten vill jag inte gå in närmre på vad som hänt oss men jag kan avslöja att vid själva plocket för äggdonationen, när vi satt i båset och väntade på att gå in till läkaren, tittade min man på mig med tårar i ögonen och sa eftertänksamt, stilla och medkännande: "-Så nära det var att vi var i andra änden av det här..."
När läkaren ställde frågan, vid läkarkontrollen månader tidigare; "-Och varför vill du nu donera ägg?" och jag svarade att "det inte hade varit alldeles självklart för oss att bli gravida på egen hand" utbrast han spontant: "-Nej, det förstår jag!" för han hade ju fått hela historien... Han fortsatte frågan: "-Men det gick med IVF?" "-Nej... det var naturliga graviditeter." När en läkare då, som har hela bakgrundshistorien, tittar på en med förvånat uppspärrade ögon och säger: "-OJ!? Är det sant, det är ju ett smärre mirakel?!" det är då man riktigt förstår vilken j.e.f.l.a tur man haft i livets orättvisa lotteri. Det är då, när experten på fertilitet, får en att riktigt ta in att det verkligen inte var något självklart att just vi skulle kunnat bli gravida. Nu visste vi liksom det redan innan, eftersom det varit min verklighet sedan jag var tonåring, men ibland kan det verkligen behövas en utomstående att påpeka det.
Detta i sig gör då att det inte alls är svårt att försöka sätta sig in i hur det är att behöva ta emot ägg. Att vara tvungen att utlämna sig till en okänd kvinna för att få det som borde varit självklart från början. Mitt hjärta blöder för er medsystrar! Jag är inte säker på att jag hade klarat det själv, att ta emot en sådan gåva*? Inte utan tusentals frågor i alla fall. Jag hade velat veta massor av saker! Därför tänkte jag i ett nytt inlägg lista lite saker om mig som person men fortfarande behålla anonymiteten. Det inlägget är tänkt att kanske lugna/ge trygghet om du står inför att ta emot en äggdonation -vilken slags människa är det som donerar?
Nu är ju visserligen inte jag någon som kan uttala sig för alla äggdonatorer, naturligtvis är det skillnader, men så här kan det se ut. Därför önskar jag nu att ni skriver frågor som kommentar till detta inlägg. Om de inte riskerar att lämna ut vem jag är så lovar jag att svara! Vill man hellre mejla så hittar ni mig på [email protected]
* Lite förtydligande: För mig känns det urdumt att skriva "ta emot gåva" eftersom jag inte anser det som gåva. Jag anser det vara en självklarhet att hjälpa till med det jag har -om någon annan behöver det. Jag är anmäld i donationsregistret sen innan jag var myndig, barnen var inte gamla när de också anmäldes dit. Svårt att förklara, hoppas ni hänger med på hur jag tänker.
