Tankar i natten

Fyra donationer har det hunnit bli.

Fyra donationer för att kunna ge någon den efterlängade möjligheten att bli kallad förälder. Inför den sista donationen kände jag mig verkligen klar. Nu har jag gjort mitt som donator. Gjort mitt bästa för att kunna hjälpa till. Nu får andra hjälpa till och ta vid.

Jag har vänner som följt mina fotspår: vänner som donerat. Och ytterligare vänner som lämnat de första blodproverna, i spänd förväntan inför vad som komma skall. Jag är så stolt över varenda en av dem! Vilken insats! Heja er!!!

Men själv har jag ändå svårt att lyssna och ta till mig komplimanger om mina donationer. Varför ska jag behandlas som en ängel?! Jag har ju bara gjort det jag tycker är självklart. Det jag egentligen tycker alla (som kan) borde göra? Stått upp för det jag tror på; medsystrar som hjälper varandra.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Vad kan du göra?

RSS 2.0